Hur kunde jag ens tro på allt du sa, den här gången med? Jag borde veta vid den här laget att inget du säger kommer ske. Att du säger saker som låter bra. Som passar in i sammanhanget.

Borde börja dra streck på väggen för alla gånger du drar " du är perfekt, finns ingen som du, allra helst inte hon" - valsen. Vid det här laget skulle alla mina väggar vara täckta. Golvet och taket med.

Jag kan inte förstå hur du kan svika nu, inte igen.